EN SAMLING TEXTER

om förflyttningar i landskap,
naturbegreppet och
mötet med det okända.

STANNA KVAR UTE NÄR DET SKYMMER
Vantalängan, Skåne, 2019



Skåneleden från Haväng till Vantalängan, Backaleden tillbaka till Haväng. Totalt ca 22 km utspritt över två dagar. Inget storartat äventyr långt från hemmet men absolut gott nog. Det är inte avståndet från hemmet som avgör definitionen av äventyr. Inte heller behöver ett äventyr sträcka sig över en längre tidsperiod. Det är aldrig fel att stanna kvar ute när det skymmer – speciellt inte på nyårsafton.

Storhelger är knappast mina favoritdagar på året. Nyår i stan innebär smällare, raketer och en rädd hund. Och förväntningar. Därför firade vi in 2019 i ett tält i skogen.

Vi nådde lägerplatsen efter mörkrets inbrott men tack vare pannlampan fick vi upp tältet nästan lika smidigt som vanligt. Att pumpa liggunderlag höll mig varm för en stund men så fort jag blev stillastående kom kylan krypande. Då är det dags att tända brasan. Veden visade sig vara lätt fuktig men med assistans från två marschaller tog det snart fyr. Få saker är så nöjsamma som att betrakta en sprakande brasa i mörker. Smidigt att reglera kroppstemperaturen genom att minska eller öka avståndet till lågorna. Vi lagade maten nära elden. Nyårssupén bestod av het linsgryta, crostini, choklad och en skvätt rödvin i plunta. En stillsam middag i mörker ackompanjerad av vinande vind. Gott nytt år!

En gren landade på tältduken med en lätt duns. Jag ryckte till. Vi var medvetna om att det skulle blåsa upp ordentligt, men först dagen efter. Jag somnade långt innan tolvslaget men vaknade av raketer i fjärran. På det långa avståndet var smällarna faktiskt ganska behagliga. Sedan sov jag som en stock.

Ibland är det lite kallt i tältet just om morgnarna, när kroppen ska ut ur säcken. Kläder ska av och på, in i ögonen ska iskalla linser. Toabesök ska genomföras. De frusna händerna måste fixa frukost även om det regnar. Men jag gillar det. Jag gillar faktiskt alla de där bestyren, trots att jag hemma försöker undvika alla onödigt omständiga procedurer.

Utomhusvardagen är något annat; det är inte omständigt eftersom det är nödvändigt. Det är en utmaning att se till att jag inte fryser; äter ordentligt; har tillräckligt med vatten samt har med mig de få saker jag behöver. Samtidigt påminns jag om att vara tacksam över att jag faktiskt har ett hem att återvända till.

Det var fint att inleda årets första morgon till skogs. Extra mysigt att vakna av en iskall nos som trycker sig in i sovsäcken, tätt följt av en varm tunga på kinden. 2018 trodde jag att det var för kallt för att tälta i december. 2019 vet jag lyckligtvis bättre.


Text redigerad i juli, 2019.





Skåneleden

Pannlampa – ett måste

Lerigt

Nyårsbrasan

Ny dag, nytt år


Brösarps backar