EN SAMLING TEXTER

om förflyttningar i landskap,
naturbegreppet och
mötet med det okända.

SÖDERÅSEN OCH NATURBEGREPPET
Söderåsens nationalpark, Skåne
Juli, 2019




Landskap består inte enbart av mörkgröna skogar, gula rapsängar, blå hav och enskilt belägna fjäll. Ibland kan det vara lätt att se förbi de andra landskapen som också existerar. Jag tänker på de svarta gölarna; den bruna, leriga åkern; industriområdet; bottenskiktet; betongdjungeln; sopansamlingar; havsdjupet och stadslandskapet. Eller helt enkelt alla landskap som finns runt omkring människan. 

Men alla landskap är inte lika fotogeniska som just en utsikt från Kopparhatten.

Bokskogen i Söderåsen var luftigt tät på det vis som bara en bokskog kan vara. Vid Kopparhatten var det trångt. Det var kö till den bästa utsiktsplatsen. Vi väntade på vår tur och sedan klev vi fram och tryckte till på kameran. Vid köbildning måste det gå undan.

Naturen är inte grön. I alla fall inte bara grön. Ofta färgas naturen grön av oss människor. Gröna vågen är en term för att byta stad mot landsbygd; miljöfrågor benämns som gröna frågor. I tidsskiften Aiolos (nr. 56) skriver Erik van Ooijen att Idén om det gröna ställer oss inför det frodiga buskaget samtidigt som vi tvingas vända ryggen åt allt det som inte behagar det pastorala skönhetssinnet. Trots att den gröna naturen tänks att vara just det som existerar oberoende av människan är idén antropocentrisk. Naturen behöver inte färgkodas alls eftersom färg i sig utgör vårt benämnande av ett visst sätt att förnimma elektromagnetisk strålning inom vissa våglängder, bestämt av den mänskliga kroppens biologiska konstitution.

Naturen är minst lika svart som den är grön. Natur är liv och människa och död och allting däremellan och kanske ännu mer.

Nu kan jag inte låta bli att undra: hur definierar vi egentligen natur? Enligt Wikipedia kan natur syfta på den levande materiella världen i stort. Den spänner då från det subatomiska till det kosmiska, men kan också enbart syfta på biosfären. Ibland avser natur enbart idén om den av människan orörda miljön i form av växter, djur, landformer etc.

Om natur syftar på den levande materiella världen i stort, och spänner från det subatomiska till det kosmiska, ja, då är det mycket som är natur. Sten och berg har en självklar plats inom naturbegreppet även om vi inte brukar syfta på just sten när vi talar om levande materia. Sten är inte organiskt men ändå mineral natur.

Det blir för stort nu.
Jag kan aldrig skriva mig ut ur det här.


Jag tänker ofta på döden men just nu tänker jag på brun jord. En av mina favoritdofter är jord på varma tassar. Inte för att hunden uppskattar när jag luktar på hennes tassar men ibland faller det sig så väl att vi är placerade på rätt sätt.

Hunden blev stressad på Söderåsen. Hon tror ofta att hon måste hälsa på alla förbipasserande. Ibland känns det som att hon är för glad för den här världen. Jag ska aldrig försöka få henne att förstå att hon är för glad. Jag får bara försöka se till att hon inte hälsar på människor som inte vill ha påhälsning av ett annat djur.

I Söderåsen fanns det mycket grönt. Men det var också mycket brunt, blått och grått. Det var mycket natur. Nu återstår frågan: är det lika mycket natur här i mitt rum?

Golvet är av trä. Skrivbordet är av trä men är just nu inklätt i bomullslakan (växt) eftersom jag använt det som strykbräda. På väggarna sitter papper (trä). Framför mig ligger böcker (trä). Hyllorna är av trä. Väggarna är av betong och betong består rimligtvis av bergmaterial, ballast (sand, grus och sten), cementpasta (kalksten och lera) och kemiska tillsatser (till exempel flytmedel och vattenreducerare).

Lignosulfat verkar vara en kemisk tillsats som ingår i gruppen ”Flytmedel och vattenreducerare”. Det är tillverkat av lignin (bindemedel som håller ihop cellerna i trä). Sulfonerad melaminpolymer är en annan tillsats i samma grupp. Den tillverkas av melamin (naturgas och luft), formadehyd (kol, väte och syre) och sulfoneras med natriumbisulfit (kolväteförening).1

Måhända att allt i mitt rum är riktigt bearbetat och kanske inte längre ryms under begreppet natur. Antagligen vill vi ha materia obearbetat för att det fortfarande ska definieras som natur. Ett träd i skogen är natur medan mitt golv är just ett golv tillverkat av trä som en gång var ett träd som då var natur.

Den andra naturdefinitionen, att bara det av människan orörda går att kalla natur, den är också komplicerad. För har vi människor inte varit inne och pillat i det mesta vid det här laget? Söderåsens nationalpark är som namnet säger en nationalpark och innehar därför det högsta skydd ett område kan ha. Men helt orörd är parken faktiskt inte. Jag passerade dass, en restaurang, trappor, vägar, stigar och vid stupet fanns stängsel. Skogen står dock säker. Jag vet (förhoppningsvis) att jag alltid kan bege mig till nationalparker och naturreservat för att umgås med skog.

Just nu tänker jag att antingen finns det inte så mycket (helt orörd) natur kvar på vår planet eller så är nästan allt natur. Det enda jag med säkerhet kan säga är att jorden inte har oändligt med material till människans förfogande.

Grön har aldrig varit min favoritfärg. Fast i skogen tycker jag alltid om det som är grönt. Men om vi människor ska fortsätta utvinna, tillverka och konsumera i samma takt som nu, och breda ut oss över allt större landområden, får vi nog snart vänja oss vid en omgivning som allt mer sällan är just grön. 

Nu måste jag ta en paus, lägga mig på mitt gulbruna trägolv och – eventuellt men troligtvis inte – dra in ett djupt andetag med frisk trädoft.


1. Swedish Association for Concrete Admictures: Tillsatsmedel för betong (informations-PDF) 


Brun bokskog

Klippavsatsmys i blågrönvitt


Utsikt från Kopparhatten

Litet liv

Annat liv?

X
Hunden fick nöja sig med den här utsikten