EN SAMLING TEXTER

om förflyttningar i landskap,
naturbegreppet och
mötet med det okända.

MAGKÄNSLAN OCH FULUFJÄLLET
Fulufjällets nationalpark, Dalarna
September, 2018








Ibland känns turen bara så jävla bra. Orken verkar aldrig tryta och hela upplevelsen blir som ett tillstånd av flow. Vandringen i Fulufjällets nationalpark är ett sådant exempel. Fötterna svävade fram och livet kändes avslappnat i största allmänhet, till och med hunden verkade njuta av varje sekund.

Nere vid Njupeskär var det mänsklig trafikstockning men vid vattenfallets topp var det glesare mellan kängorna. Fjället erbjöd sikt åt alla väderstreck, som sig bör. Vi följde leden förbi sjöar, över spång och längs med sluttningar. Magkänslan var ovanligt närvarande och liksom framkallade sig själv med en lätthet jag inte är van vid. När magkänslan är så frekvent återkommande under en längre stund måste den utforskas.

Synonymer till magkänsla är intuitiv känsla och intuition. Ibland kallas den även tyst kunskap. Efter att ha googlat runt ett tag inser jag att magkänslan oftast kommer på tal när det gäller beslutsfattning. Enligt en kort artikel i Forskning & Framsteg tar vi beslut med hjälp av två olika kognitiva processer. Peter Juslin skriver att: Den ena typen involverar långsamma och medvetna reflektioner om olika handlingsalternativs för- och nackdelar. Den andra typen av processer involverar mindre medveten reflektion, är snabbare och bygger på associationer till en stor mängd tidigare konkreta situationer som vi har varit i, inklusive våra känslomässiga reaktioner på dessa situationer. Den sistnämnda är då vad vi brukar kalla magkänsla.

Intuition fascinerar mig. Jag försöker lyssna inåt och jag lägger energi på försöka tyda. Inte bara på känslor som säger ja eller nej i vissa beslut utan även vid övriga tankar och känslor som hastigt dyker upp. Är det en positivt laddad blixt inuti magen gör den mig euforisk. En negativt laddad blixt gör att humöret dalar.
Den positivt laddade blixten kan vara ett tecken på att den hastigt uppkomna känslan, tanken eller idén är värd att lyssna och agera på.

Magkänsla är förstås också något jag trevar efter när jag är mitt uppe i ett konstprojekt. Jag låter magen berätta om projektet jag spånar på är mer eller mindre intressant. Jag litar på att när det känns rätt så är det rätt. Magkänslan är inget jag försöker tvinga fram utan det kommer när det kommer, eller så uteblir den helt. När magkänslan väl infaller sig är det helt enkelt värt att fortsätta med pågående projekt. Det sammanfaller ofta med att det är roligt – fast inte nödvändigtvis. Men om jag blir riktigt nöjd med något så känns det också alltid i magen. Det gäller att liksom att hålla på – förändra, variera, experimentera – tills dess att magkänslan infinner sig. Det är en skön känsla: ett starkt, omfångsrikt pepp.

En googlesökning ger en hel del tips på hur intuitionen kan tränas upp. I en artikel på land.se läser jag att intuition kan övas upp genom träning, alltså insamling av många erfarenheter. Ju fler erfarenheter vi samlar på oss desto större register av känslor och minnen kopplade till dessa får vi. Det är denna samlade minnesbank som aktualiseras i nuet och som ligger till grund för din intuitiva förmåga och som avgör hur du reagerar och hanterar olika situationer. Intuition skulle kunna sammanfattas som minnen av våra känslor, enligt forskaren Lars-Erik Björklund.

Men finns det faror med att lyssna på magkänslan? Det verkar så. I samma artikel som ovan varnas det för att lyssna på magkänslan när man är stressad, rädd eller vid nya situationer. Vid stress tappar vi förmågan att se och bedöma utifrån det som är lagrat i det undermedvetna minnessystemet. Vid nya situationer har vi inga eller få minnen att bläddra bland. Uppfyllda av rädsla finns det en risk att magkänslan säger åt oss att inte anta nya utmaningar. Framför allt för de som lider av dålig självkänsla. Enligt psykologen Sondre Risholm Liveröd beror det på den ständiga känslan av framtidiga misslyckanden. Därför säger magkänslan nej till att våga testa något nytt.

Kan jag lita på min magkänsla? Ingen aning. Men jag väljer att lita på den när jag känner mig lugn och något sånär harmonisk. Fulufjället gav mig gav mig flertalet positivt laddade blixtar och jag kan med säkerhet säga att jag varken var stressad eller rädd under den turen.

Att vandra omkring, relativt avslappnad, gör att tankarna flödar ganska fritt. Oanade tankar kan dyka upp plötsligt. Jag antar att jag bearbetar saker jag ser, händelser jag varit om, böcker jag läst och funderingar jag haft. Och när jag går där, steg efter steg, återföjs vissa tankar av en magkänsla: den positivt laddade blixten som gör mig euforisk. Den jag tror att jag borde lyssna på. Den jag tror påminner mig om hur jag vill leva mitt liv – vilket är lätt att glömma bort i den stressiga vardagen.

Det verkar som att vandring är ett bra sätt för mig att lära känna mig själv på. Förstå vad jag vill och hur jag ska agera. Där har jag tid att lyssna, och reagera, på det som händer i huvudet. När vi lämnade Fulufjället mötte vi en spatserande räv på vägen. Den stannade till, gav oss en skeptisk blick och fortsatte sedan i samma riktning. Jag minns att jag log åt räven. Den fick gissningsvis ingen positiv känsla av att se vår bil susa förbi, vilket är helt förståeligt.

I skrivandets stund är jag tillbaka i den mer inrutade vardagen. Nu ska jag försöka vara mer vaksam på min magkänsla när jag är stressad eller rädd. För om jag lyssnar på magkänslan när jag är stressad eller rädd kommer jag antagligen inte ta några risker eller anta nya utmaningar. Och om jag inte tar några risker eller antar nya utmaningar så kommer jag inte öka mitt känslomässiga register.

Jag vill inte att min intuition långsamt ska tyna bort på grund av jobb, stress och press. Jag vill att min intuition ska utvecklas och det är faktiskt bara jag som kan se till att den gör så.


Text redigerad i juli, 2019.





















 



Ovanför Njupeskär


Marknivå

Högt och lågt





 Lunchpaus

 På väg upp

Värme

 Uppe På Fulufjället


Nedanför