EN SAMLING TEXTER

om förflyttningar i landskap,
naturbegreppet och
mötet med det okända.


Anteckningar från en parkbänk
S:t Pauli kyrkogård, Malmö, augusti 2019


Grenar kastas fram och tillbaka. Trädet fäktar som om det försökte greppa tag i något. Men där finns inget att greppa tag i. Ibland är det skönt att fäkta utan att veta vad det är som eftersöks. Fånga det som fångas vill: ett löv, ett ord en möjlighet.











Utomhusvardagen är något annat; det är inte omständigt eftersom det är nödvändigt. Det är en utmaning att se till att jag inte fryser; äter ordentligt; har tillräckligt med vatten samt har med mig de få saker jag behöver.

Stanna kvar ute när det skymmer
Vantalängan, december 2019

Storhelger är knappast mina favoritdagar på året. Nyår i stan innebär smällare, raketer och en rädd hund. Och förväntningar. Därför firade vi in 2019 i ett tält i skogen.






Skitsura på Flatruet
Härjedalen, september 2018


För några veckor sedan körde vi Flatruetvägen. Vägen går över fjället Flatruet i Härjedalen och är Sveriges högst belägna landsväg. Det var otroligt häftigt. Fast mestadels av tiden var vi skitsura.



Tystnaden 
Björnlandets nationalpark, augusti 2018


Tystnaden slog emot mig när jag öppnade bildörren. Aldrig förut har jag upplevt tystnaden som en sådan kraftfull vägg. En vägg så påtaglig att jag blev stum mitt i en mening. Som jag måste ha längtat efter denna tystnad. Ibland är det svårt att veta vad som saknas innan det drabbar.







Så som en plats blev bekant
Bygdeträsk, augusti 2018


Så småningom vågar jag mig sakteligen utanför stigarna. Jag går in i skogen, över åkrarna. Jag tar mig friheten att klampa rätt fram. Som om jag bor här.


Platserna blir flytande och jag vet inte längre var jag känner mig hemma. Eller snarare: om jag överhuvudtaget känner mig hemma någonstans eller faktiskt lite hemma överallt.






Den bästa känslan är att vara på väg
Ågelsjön, Hölick, Höga Kusten, juli 2018


Vi ligger tätt och jag ser att de andra två är vakna. Ingen verkar ha det minsta bråttom.
Det här är den bästa värsta natten jag varit med om på länge.



Drottning Omma och den digitala svampen
Omberg, september 2017


Det var ingen strid ström av ettor och nollor men väl en av varje. Som om svampen försökt koppla upp sig på nätet men misslyckats. Eller bara ville utbrista: TIO. Men sedan kom jag på andra tankar och förstod att det var något helt annat svampen ville uppmärksamma.